Che elin

Jag anser mig själv vara djurvän. Jag menar, jag ger djuren mat när dom vill ha (oftast iaf ..) och är inte snål med att ge kärlek. Men idag fick jag nästan nog. När min lilla svart-vita vän Ossy hoppar upp i soffan och försöker lägga sig i mammas knä, kör hon iväg honom. Jag tycker synd om lillstackarn och erbjuder som den goda människa jag är, mitt eget knä. När jag väl suttit och kliat honom bakom örat i några minuter börjar mamma snegla åt sidan och bli lite avundsjuk. Rätt vad det är så ber hon mig att låta Ossy välja vem han skå gå till. "Jaha" tänker jag och upphör kliandet. Vad gör katten då? Han kliver upp och går till mamma istället ( WTF?????!!!! )

Där fick man för att man är godhjärtad...