Che elin

Amanda, min mage gör uppror. Aldrig mer två vitlöksklyftor! Damn it.

Ps. jag har köpt the sims 3 nu...hehehehehee.....

Idag var jag redo att shoppa! Jag tankade mobilen med 800 kr för att äga stadens alla affärer och skratta åt priserna. Mitt enda, och fantastiska inköp blev ett halsband i form av ett peacemärke från erikshjälpens second hand! Asbra :')

... okej, jag tänkte faktiskt, kanske, eventuellt köpa the sims 3... Är det värt det? Nån som vet? Frida? :D

nu ska jag gosa ner mig med lite film i sänghalmen! Kurr

Jag är mitt inne i en gladkick! Jag bara satt och sjung på en låt och insåg hur bra den skulle kunna göra sig som en liten soloinsats till hösten. Lite akustisk, lite snärtig och lite weila (stavas hur??!) musikfolket förstår iaf vad jag menar! Elin Nylander ska (kanske) för en gångs skull lyckas bli nöjd efter ett framträdande. Spännande va? Men jag tänker nog behålla låten för mig själv ett tag till... Fniss.

Amanda Nyberg bör kolla sin mail, för jag har hört talas om att vi måste sjunga ihop oss litegrann inför ett evenemang i september :) Kul!

Oftast tycker jag att det är svårt att skriva någonting här i bloggen. Jag är en berättare. Det jag skriver känns som något jag skulle kunna berätta 1000gånger roligare öga mot öga, och jag gillar ju att vara lite rolig. Sedan tar det tid att skriva och jag blir ganska lätt rastlös. Det går ju som sagt också fortare att berätta! Sen kommer vi fram till de gånger man verkligen skulle behöva skriva av sig. Då kan det blir lite för personligt. Man ser ju faktiskt ingen namlista på alla som läser bloggen.

Idag kom jag dock på ett ämne att dela med alla! Eller snarare minnen! Minnen från barndomen. Här nedan kommer några gamla godingar från förr!

Som liten var man ju fascinerad av att slå rekord. Jag personligen försökte vara så snabb som möjlig på att duscha. Det var inte alls ovanligt att mor eller far fick sitta och ta tid från då vattnet började rinna, tills sista droppen trillat. Rekordet var någonstans kring minuten...

Andra som försökte slå rekord var malin och madde! Bakom mitt hus fanns förr en liten skogsdunge. Där hade vi flickor på gatan satt upp en massa hinder av pinnar, mellan träden. Det var "Leka häst" som gällde. Även här ville man ju såklart hoppa högst, springa snabbast, helt enkelt slå rekord! Madde brukade pressa sig själv till att hoppa riktigt högt. Inte nog med det! Självklart var hon tvungen att ha en piska (bestående av en avbruten björkvist) för att mana på sig sjäv lite extra. Jag kommer ihåg det koncentrerade ansiktet innan hon hoppade, den röda tröjan och piskslagen hon gav sig själv. Jag kommer ihåg att hon tamefan hoppade minst 1,20!

Jag kommer inte bara ihåg rekorden. Jag kommer ihåg när jag och madde skulle bygga en koja nere i "storskogen". Utrustade med en hammare var, lite spik och några brädstumpar som vi hittat på majbrasan begav vi oss av. Kojan slutade med tre spikar inhamrade i ett träd som klädhängare, och en toalett. Ja, vi använde den :)

Jag kommer ihåg kojan som emma, sara, jenny och amanda byggde i "lillskogen". Den dom så stort skulle bo i. Två våningar och fina indentiska plankor bestod den av. Jag kommer också ihåg att jag inte fick vara med och bygga. Då skulle de tydligen bli för många. ( schysst :p )

JAG ÄR HEMMA!!!!

Okej, det har jag visserligen varit i två dagar redan, men nu har jag även hittat tillbaka hit....

Som ni säkert vet så har jag varit på festival! ( Vet ni inte det så betyder det att ni ska ha spö för att ni inte läst min blogg :@ !!!!!!) Peace and Love var iaf festivalen och där spenderade jag och mina vänner 4 dagar på ont och gott! Fast snarare i omvänd ordning, men det kommer jag snart till.

Mitt minne av festivalen 2008 var att den var bland det roligaste jag varit med om, och därför var förväntningarna inför detta år enormt höga! Och visst har vi haft roligt detta år med, men jag tycker endå inte att det överträffar året innan. Peace&Love har expanderat och det enda som var sig likt var i princip centrumgrillen, som för övrigt också hade lika äcklig mat som förra året (jippie). Festivalområdet hade vidgats och där förra årets camping legat fanns nu istället en fet scen. Årets camping visade sig ligga vid badhuset, dit vi en dag förra året orkade pallra oss för att tvätta våra lortiga kroppar. Lägg märke till att den camping vi tyckte låg långt bort från själv festivalområdet förra året, nu blivit en sträcka på 1,5-2 km (INTE OKEJ!!) Detta kombinerat med temperaturer från en annan värld gjorde att man inte orkade ge sig iväg för att kolla på de artister man bara kände till lite halvt. Jävligt synd, iaf då mitt huvudsakliga syfte med festivalen var att lyssna på musik.

Ja, jag är besviken. För jag hade inte lika roligt i år. Det beror nog delvis på mig själv också. Att drabbas av sjukdomarnas sjukdom sista dagen gjorde inte saken bättre. Förkyld, feber och magknip. Jag grinade och skrek och tyckte synd om mig själv. Aldrig i hela mitt liv har jag haft så ont. Hädanefter ska jag uppskatta svensk husmanskost och att få lägga en redig kabel i toan.  Tro mig jag har redan börjat. Uppskatta det alltså. Om det blir något nästa år vill jag i förväg beställa: mindre folk, sämre väder (haha..) och ett jävligt soft vandrarhem i närheten! :)

Imorrn tänkte jag FAKTISKT berätta om några höjdpunkter och lägga in lite bilder! :)

Nu ska jag läsa och krypa till kojs!GODNATT larverna små!