Che elin

Jag har funderat på dehär med idol. Ja, ni vet dedär tv-programmet som går på 4an. Funderat på varför man egentligen ställer upp i det? Jag menar; Är det verkligen bättre att gå den snabba vägen mot berömmelse alla gånger? Och em har egentligen rätt att döma om man är bra eller dålig på stt sjunga?

När Urban, 52årig byggarbetare och gladlynt kareokekung, kommer in och sjunger "hallelujah" och skrålar på för full hals, skrattar jurymedlemmarna och säger åt honom att detta inte var ett så kallat "hallelujah moment" för dom och att han borde ägna sig åt att bygga hus istället.

1. Gör Urban dethär frivilligt för att han älskar att sjunga och tror att han kommer lyckas som popstjärna?

2. Gör Urban dethär för att folk ska uppmärksamma honom? Eller rent av för att han är mutad med pengar för att vara dålig?

Lite självinsikt måste man ju ha. I alla fall de flesta vet ju med sig själv om dom kan sjunga (bra). Sedan är ju frågan vilken slags artist man vill bli. En del har ju drömmar om att slå igenom utomlands, skriva och spela in sina låtar själv m.m. Andra nöjer sig med att spela på invigningen av nya Ikea. Egentligen spelar det ju ingen roll vad man har för dröm, men jag är aningen less på att andra ska bedöma och göra folk till åtlöje....