Che elin

Oftast tycker jag att det är svårt att skriva någonting här i bloggen. Jag är en berättare. Det jag skriver känns som något jag skulle kunna berätta 1000gånger roligare öga mot öga, och jag gillar ju att vara lite rolig. Sedan tar det tid att skriva och jag blir ganska lätt rastlös. Det går ju som sagt också fortare att berätta! Sen kommer vi fram till de gånger man verkligen skulle behöva skriva av sig. Då kan det blir lite för personligt. Man ser ju faktiskt ingen namlista på alla som läser bloggen.

Idag kom jag dock på ett ämne att dela med alla! Eller snarare minnen! Minnen från barndomen. Här nedan kommer några gamla godingar från förr!

Som liten var man ju fascinerad av att slå rekord. Jag personligen försökte vara så snabb som möjlig på att duscha. Det var inte alls ovanligt att mor eller far fick sitta och ta tid från då vattnet började rinna, tills sista droppen trillat. Rekordet var någonstans kring minuten...

Andra som försökte slå rekord var malin och madde! Bakom mitt hus fanns förr en liten skogsdunge. Där hade vi flickor på gatan satt upp en massa hinder av pinnar, mellan träden. Det var "Leka häst" som gällde. Även här ville man ju såklart hoppa högst, springa snabbast, helt enkelt slå rekord! Madde brukade pressa sig själv till att hoppa riktigt högt. Inte nog med det! Självklart var hon tvungen att ha en piska (bestående av en avbruten björkvist) för att mana på sig sjäv lite extra. Jag kommer ihåg det koncentrerade ansiktet innan hon hoppade, den röda tröjan och piskslagen hon gav sig själv. Jag kommer ihåg att hon tamefan hoppade minst 1,20!

Jag kommer inte bara ihåg rekorden. Jag kommer ihåg när jag och madde skulle bygga en koja nere i "storskogen". Utrustade med en hammare var, lite spik och några brädstumpar som vi hittat på majbrasan begav vi oss av. Kojan slutade med tre spikar inhamrade i ett träd som klädhängare, och en toalett. Ja, vi använde den :)

Jag kommer ihåg kojan som emma, sara, jenny och amanda byggde i "lillskogen". Den dom så stort skulle bo i. Två våningar och fina indentiska plankor bestod den av. Jag kommer också ihåg att jag inte fick vara med och bygga. Då skulle de tydligen bli för många. ( schysst :p )

Jag kommer ihåg att vi ångströmsflickor lekte modiga klubben och gick två och två genom "lillskogen" när det var mörkt ute. Självklart de två äldsta, malin och sara, först!

Jag kommer ihåg att jag var grymt mörkrädd och inte vågade gå hem på kvällarna från kompisar såvida inte pappa hämtade mig, eller att kompisarna stog och ropade " JAG SER DIG!!!" till mig.

Jag kommer ihåg att jenny introducerade "the sims" och att alla barn efter det var som fast. Det fanns inte en unge på gatan som inte hade detta dataspel i sin ägo.

Jag kommer ihåg småhästarna som vi lekte med. Stallen och hoppbanorna vi byggde, som ibland kunde stå kvar i flera dagar och hindra framfarten i rummet!

Jag kommer ihåg att jag öppnade amandas leksaksspis hemma hos henne en gång och hittade en naken barbie och ken mitt i en sexakt.

Jag kommer ihåg sara och malins skidskola. Den bestod av en backe och några livsfarliga hopp. Där drillade de oss i att åka trickskidor.

Jag kom ihåg när nyinflyttade emma gav mig och amanda en rundtur i sitt nya hem, prästgården. Fyra våningar och en timme senare valsade vi ut med öppna munnar av förvåning. Vilket stort hus!

Jag kommer ihåg när vi hoppade genom vattenspridaren, badade i minipoolen och cyklade ner till ån eller stampen!


AHAHAHA. Vilken nostalgitripp! Och än hänger vi ihop, om än mer sällan, men vi har lika roligt! :')

/ E